Bibliotek

Dagen har inneburit en resa till Borgholm. Den ostliga vinden tillsammans med ett lätt snöfall har gjort att det bildas drivor på många ställen längs de öländska vägarna. Dessa uppträder framförallt där vinden och snön packas ihop vid radbyar, skogsridåer eller stenmurar längs vägen. Platser där vinden får fritt spelrum på båda sidor av vägen är det varken snö eller is på vägen. Än så länge består drivorna av lätt och kall snö varför det går att komma igenom dessa utan allt för stora problem.

Hemresan gjordes så tidigt att ett besök på Degerhamns biblioteket kunde göras utan att vi behövde lämna hunden ensam alltför länge. Jag tror att det är viktigare för landsbygdens överlevnad att biblioteken finns kvar på mindre orter. Offentligt finansierade kulturinstitutioner är enligt mig mycket viktigare än att det t.ex. finns  lokala bankkontor. Dessutom ger det signaler om vad vi tycker är viktigt, böcker eller pengar.

På biblioteken finns många sorters media, kunnig och intresserad personal. Man har fri tillgång till datorer och internet. Man kan inte gå in på banken och be att få låna datorn för att man har hittat en blogg, som denna, som man gärna vill läsa men det kan man göra på biblioteket.
Tillgången till information och kunskap är ju en förutsättning för vårt demokratiska samhälle. Dessa bibliotek generar sedan i sin tur ytterligare kulturella aktiviteter av olika slag.

Temperaturen just nu: -5 grader C

Vinterfåglar in på knuten

Helgens begivenhet har varit Sveriges ornitologiska förenings arrangemang "vinterfåglar in på knuten". Räkningen började i fredags och då hade vi knappast en enda av de fåglar som brukar besöka fågelbordet. Det var säkert andra räknare som hade bullat upp extra till denna helg som gjorde att våra stamgäster var borta både fredag och lördag. Den enda som var kvar hela tiden var rödhaken som inte ger upp sitt revir för några godsaker hos grannen.

Här hos oss har vi till slut räknat in : koltrast, talgoxe, blåmes, kaja, gråsparv, pilfink, rödhake, bofink och gulsparv. En ormvråk som satt i det vintervita grönsakslandet eller ett sträck med sångsvanar sedda från vardagsrummet går väl inte att räkna in.
Om jag är osäker finns det minst 3 st namngivna personer med telefonnummer att ringa på rapporteringssidan. Detta till skillnad från undersökningen från Mörbylånga kommun som jag skrev om i mitt förra inlägg. Där finns ingen namngiven att kontakta eller något telefonnummer att ringa om man undrar över något. Men å andra sidan var det var ju bara två frågor att besvara!

En något suddig bild från söndagseftermiddagens sista? måltid vid fågelbordet:

Det vita är det som yrt in på gården det sista dygnet. Nu är vinterfåglarna räknade och vi har ett tunt snölager så det är bara att vänta på våren.

Mörbylånga kommun Marknadsundersökning

Jag bor på södra Öland och är över 60 år. Jag är då föremål för en marknadsundersökning från välfärdsberedningen i Mörbylångas sida. Syftet med marknadsundersökningen är nogsamt undanhållet den som ska svara. Det jag kan utläsa som information är att välfärdsberedningen består av 11 politiker och de bestämt sig att göra en marknadsundersökning bland personer över 60 år.

Eftersom informationen är sparsmakad får man dra egna slutsatser om hur det har gått till vid välfärdsberednings senaste sammanträde.
- Marknadsundersökning?
- Vi måste väl mena bostadsmarknad det har jag hört talas om, vi frågar var de vill bo när de inte bor hemma!
- Marknad har det inte med pengar att göra? Vi frågar hur mycket dom kan betala!
Är vi inte en välfärdsberedning borde vi inte fråga hur de vill bo då?
Stopp och belägg!! Över 60 och södra Öland, högst två frågor klarar dom! Dessutom ska dom skriva ner svaret.
Kompromissförslag som togs enhälligt Var/Hur vill du bo? Hur mycket vill du betala?

Raffles Hotel i Singapore som Kipling, Hemingway och andra författare vore helt ok när jag inte vill bo hemma. Folkpensionen kan jag lägga på boendet, tilläggspensionen får gå till några Singapore Sling. Detta får bli mina svar på fråga a och fråga b.

Eftersom det inte finns något syfte (känt sådant) finns heller ingen information vad de gör med svaren som kommer in till kommunen. Om en kommunal välfärdsberedning hanterar sina medborgare på detta nedsättande sätt kan man undra hur de beredningar som inte har välfärd som förled resonerar.

En knapp vecka efter guldbaggegalan där Återträffen av och med Anna Odell fick pris som bästa film visas den filmen i Torngårdslokalen i Gräsgård. Den filmen kan jag säga är helt värd sin utmärkelse och ger upphov till en mängd frågor kring bland annat samhället, mänskliga relationer och filmkonst. Årets ölänning borde bli Sven-Oskar Tornegård som sedan länge driver den nu digitaliserade bion. Kaffepausen mitt i filmen finns naturligtvis fortfarande kvar. Sådana upplevelser är en stor del den välfärd vi behöver.

Eftersom min beskrivning av marknadsundersökningen kanske verkar påhittad har jag fotat hela undersökningen med alla frågor och prickarna vi ska plita ner svaret på så ingen ska tro att jag fabulerar.

Ottenby kungsgård

Promenerade eller snarare klafsade runt Ottenby kungsgård idag. Turen började i solsken men solen minskade så den sydliga vinden kändes då kallare. Det är spännande att tänka sig att denna gård förra seklet var en hel by med många anställda arbetare. Det var smed, målare och lantarbetare mm. Bostäder fanns i form av minst 8 hus med två familjer i varje.  Det fanns kanske 40 kor i byn. Schäferi, fåravel, var dock det stora inslaget i gården. Det går fortfarande en spikrak 3 km lång väg från entrén i huvudbyggnaden över betesmark och genom Ottenby lund till Schäferiängarna i öster.
När jag gick runt gården och genom byn såg jag endast två fågelskådare på vägen från fyren och ett antal bilar på väg mot fyren. I byn syntes endast några får, ett stort antal gräsänder i dammen men inga människor. Informationsskyltar upplyste mig dock om att det på gården finns 460 mjölkkor, 700 biffkor och cirka 1000 får. Det stod ett antal bilar vid huvudbyggnaden så människorna var kanske inne och inmundigade en trettondagsmiddag.

Sedan kan jag inte undanhålla denna bild på vindkraftverk på Öland sedda över alvaret:

Bio i Mörbylånga

Söndagskvällen avslutades i aulan på Skansenskolan i Mörbylånga. Vi såg filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Intrycket är att det var en mycket rolig film med skådespelare som passade till de olika rollerna allt från Allan Karlsson till vice president Harry Truman. Allan och Julius spelade väldigt bra tillsammans. De karaktärerna gjordes av Robert Gustavsson respektive Iwar Wiklander. Eftersom jag läst boken kunde jag hänga med i alla turer i filmen. Filmen speglade på ett bra sätt boken. Så jag rekommenderar både bok och film. Boken ger på ett humoristiskt sätt hela det politiska 1900-talet. Filmen ger också nästan den bilden på ett än mer humoristiskt sätt.

Aulan i skolan var också en positiv upplevelse i sammanhanget. Det är en bra biolokal med sköna stolar att sitta i. Det enda som saknades var en popcornmaskin i foajen.

Vindkraft på Öland

I samband med en tur till Ottenby lund för en promenad med hunden så passerade vi ett antal vindkraftverk som ju är en del av södra Öland. Då kan man undra varför det blivit sådant ramaskri kring ytterligare sex vindkraftverk. 

Blir vi upprörda för att det är ett världsarv? Jag citerar från Mörbylånga kommun:

"Vårt världsarv är ett kulturarv. Här har människan nyttjat marken under flera tusen år och skapat ett unikt natur- och kulturlandskap som bär spår från olika tidsåldrar, sida vid sida med en levande modern jordbruksbygd." Länk: http://www.morbylanga.se/varldsarv

Jag citerar från världsarv i sverige:

"Södra Ölands odlingslandskap är ett levande kulturarv med radbyar, åkrar och betesmarker.

Södra Ölands odlingslandskap skrevs in på världsarvslistan år 2000.

Världsarvskommitténs motivering

Dagens landskap på Södra Öland är präglat av sin långa kulturhistoria samt av de geologiska och topografiska förhållandena. Landskapet är ett enastående exempel på hur människan utnyttjar öns mångformiga landskap på bästa möjliga sätt." Länk: http://worldheritagesweden.se/varldsarv-i-sverige/sodra-olands-odlingslandskap/

Det betyder ju att det ska vara ett levande kulturlandskap som ska påverkas av människan. Kan vi behålla industrin i vårt landskap med hjälp av vindkraft är vi ju nästan skyldiga att göra det för att behålla världsarvsstatusen. Vi lägger ju mycken kraft, energi och pengar på att hålla alla stubbkvarnar i skick, vilket ju är tveksamt ur världsarvsperspektiv. Vi ska vara ett levande kulturarv inget museum. 

Kan storleken, på vindkraftverken, vara ett problem? Då kanske vi ska slå i sär de storjordbruk som har skapats på södra öland och begränsa oss till den storlek som var naturlig tidigare, kanske max 15 kor. Stora fyrhjulsdrivna traktorer kan vi naturligtvis inte tillåta oss.

Dessutom är vindkraftverk en del i att minska användingen av fossil bränsle. De flesta seriösa forskare är överens om att vi måste minska koldioxidutsläppen för att jorden ska överleva på sikt. Kan vi göra det och uppfylla kraven på världsarv så gör vi något bra både för ölänningar och andra människor på vår jord.

Nyårsdag

Nyårsdagen innebar en resa från Köpenhamn till Öland. Det blev en lugn resa både vad det gäller trafik och väder. Året startar med en vårvinter. Det är svårt att artbestämma fåglar när man susar genom Skåne och Blekinge i dagsljus. Men en lista kan ändå göras som börjar med kaja, kråka och skata. Utanför Lund fanns en råkflock, det var säkert en utbrytning från den stora koloni som finns i parken vid järnvägsstationen i samma stad.

En glada kunde naturligtvis som alltid vid resor genom Skåne ses vid Linderödsåsen, det var med all sannolikhet en röd variant.

I Blekinge och söder om Kalmar såg vi stora flockar med sångsvanar som betade tillsammans med gäss. Vilken sorts gäss kunde jag inte avgöra från bilen.