Här ser man inspektörerna bättre. Det är en grupp öländska kvigor. Dessutom ser man att antalet kontrollanter överstiger antalet vitlöksodlare med flera hundra procent.
De hade synpunkter på att vi använde sättlökar från fastlandet. Vi borde använda öländska sättlökar trots att de är dyrare. Man har använt den principen när det gäller upphandling av skolskjuts på vissa delar av ön. Men vi gjorde som vi tyckte var bäst och planterade lökarna från Stenhamra gård. Det var ju ändå både stenmur och taggtråd mellan oss.
Den sista potatisen tog vi också upp ur jorden, det blev en halv skottkärra. Purjolöken och rödkålen kan stå kvar ett tag till.
På vägen från potatislandet passerade jag de de väldigt färggranna och nyttiga havtornen.
På gårdsasken for en trädkrypare upp för stammen innan den flög vidare till nästa träd. Det här var andra gången överhuvudtaget som jag sett en sådan här fågel.
Trädkryparen kan vara lite svår att se men den sitter som en lite brun och vit fläck mellan den gröna murgrönan och det röda vildvinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar