Torka och gravfält

Värmen och torkan håller i sig. Som tur är har vi en brunn som kan förse oss med vatten till vår kål och våra pumpor, Den här mätaren har inte behövts tömmas så många gånger i sommar.

Det gula gräset dominerar på alvaret.

 Kvigornas bete är magert.

I dessa magra tider använder man olika knep för att öka inkomsterna, man måste ju kunna köpa en större traktor. Vad gör man då om man vet att det går att få bidrag från EU för en åker i träda?
Jo man tar och plöjer upp ett gravfält och sår gräs, vips har man en åker i träda. Jag hittade detta område när jag var ute och cyklade några kilometer från byn.
Hela detta område bestod tidigare av fornlämningar, gamla husgrunder och mängder med buskar av Ölandstok och torrt gräs.

Den här vägen är helt nyanlagd genom fornlämningen. Ladan på bilden har inte använts de senaste 10 åren så vitt jag vet förutom av ett tornfalkspar som har sitt bo på ena gaveln.

Här ser man hur tunt jordlagret är vid alvarsmarkerna. Det är en knapp halvmeter innan man är nere på berggrunden, flisan.

Et litet citat från Alf Henriksson kan vara på sin plats

"den blickar aldrig framåt
som inte kan blicka bakåt,
den sörjer illa för sina barnbarn
som saknar intresse för farfar,
den vet föga om rummet
som inte har känsla för tiden,
den tänker föga på andra
som blott lever här och nu."
- Alf Henriksson