Vitlöken är på gång

Den kalla ostvinden sveper in från Östersjön och gör att det känns som vintern är på gång. Det är tur att vi fått våra treglasfönster på plats. Men det spricker upp och solen gör att det till slut går att ge sig ut. En fjällvråk jagar över byns åker. Det är svårt att veta om den varit där tidigare i veckan då man åker till jobbet när det är mörkt och kommer hem i mörkret. Jag har dock vid flera tillfällen på morgonresan sett rävar springa över vägen. Smågnagare som sorkar och möss måste passa sig, för de är favoritföda för både räv och fjällvråk.

Jag passade på att klippa ner hallonbuskarna och täcka purjolöken. På det sättet fryser inte jorden runt purjolöken och man kan fortsätta att skörda även när frosten har kommit

 

Alldeles bredvid purjolöken lyser fortfarande mangolden både den gula och den röda.

Det var också roligt att se att vitlöken har börjat ta sig upp över markytan. Vi satte lökarna för cirka en månad sedan.

Till lunch blev det bland annat rostade egna nyskördade grönsaker: Palsternacka, blomkål, gulbetor och morötter.

Som avslutning måste jag nämna att enligt Borgholms kommuns hemsida så är Åkerboskolan i Löttorp den skola som har bäst resultat i hela Kalmar län.

R Andersson vs. G Puccini

Det har varit en kulturellt stora dagar för mig. I torsdags såg jag Roy Anderssons guldlejonbelönade film "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" i Torngårdslokalen. I fredags såg jag Kungliga operans uppsättning av Giacomo Puccinis opera Madama Butterfly  i direktsändning på Folkets hus Bio i Borgholm.

Roy Anderssons film är enligt programmet både ett drama och en komedi vilket stämmer. Det är en film som är svår att återge men det finns en del scener som är klart minnesvärda. Guldlejonjuryn i Venedig måste haft en speciell översättning för att se det komiska i olika scener som utspann sig delvis på närkingska, den speciella dialekten från gnällbältet.
I en scen kommer Karl den tolfte  inridande på ett ölschapp för han behöver något att dricka på väg med sin arme mot Poltava. Han får då ett glas med vatten med bubblor i. Senare kommer armen haltandes tillbaka från Ryssland och Karl den tolfte kommer in på samma ölschapp för att låna toaletten.

Kungliga operans direktsändning av Madama Butterfly slår nog trots allt Roy Andersson. Sopranen som spelade huvudrollen, Asmik Grigorian från Litauen, var helt fantastisk, både vad gäller sång och skådespel. Det var också en liten pojke med i föreställningen och man undrade om han inte fick hörselskador när han låg i famnen på sångerskan samtidigt som hon gjorde några av sina arior. Man blev dock lugnad när kameran zoomade in på Madama Butterfly och hennes son för då kunde man se att han hade öronproppar.

Här är en bild tagen i pausen mellan första och andra akten

I pausen intervjuades tenoren Daniel Johansson på sportjournalistiskt vis med frågan "Hur känns det?" Hans svar var också lika intetsägande som vilken hockeyback som helst.

Slutligen har vi snart ett nytt treglasfönster mot norr och de kalla nordanvindar som kanske kommer snart.

Blommor i novemberdis

I torsdags var jag på Film i Torngård. Där visades "A most wanted man". Det är en spionthriller som utspelas i Hamburg där alla pratar engelska även de muslimska skurkarna. Huvudrollen spelas av Philip Seymour  Hoffman. Det blev hans sista, inte att undra på, då han rökte och drack whisky filmen igenom.  Filmen är dock väl värd att se inte minst då det är en thriller utan överdrivet våld och blod. Det är ändå så att det mest minnesvärda är som alltid Sven-Oskar Tornegårds egen introduktion till filmen.

Det har varit meteorologisk sommar på södra Öland fram till denna vecka. Det kan vara svårt att förstå i novemberdiset. Temperaturen har hållit sig runt 10 grader så varmt har det varit. Vid en rundvandring på tomten kunde jag bland annat hitta följande blommande växter som ändå påminner om sommaren:

Stockros

Ringblomma

Klätterros

Rosbuske

Stjärnflocka även kallad Linnes döttrar

Hortensia

Klematis

Att sommaren är slut visar väl ändå korna som varit ute på alvaret hela sommaren. Nu står de vid grinden och vill komma hem.

Kastlösa

Denna varma höstdag gör det inget att vår gamla brännare till pannan har lagt av.

 

Bosses Rör i Mörbylånga satte dit en ny, röd och fin. 

Ute på åkern mot stationshuset så ryttlade två stycken fjällvråkar. De letade säkert sorkar i diket vid stationen. Jag tror också att det fångade någon sork så det blev en bra matpaus för vråkarna som är på väg att flytta söderut inför vintern. 

Efter frukosten både för oss och fjällvråkarna var det dags att fara mot Kalmar för att göra några julklappsinköp. Då måste vi passera Kastlösa om vi åker västra vägen mot Färjestaden. Det speciella med Kastlösa, förutom att det alltid dålig mobiltäckning där, är att man helt plötsligt sänkt hastighetsbegränsningen till 40 km/h. Det är ingen annan by på södra delen av Öland som har den begränsningen.

Skälen till begränsningen kan man fundera över. Det har man tid till när man passerar Kastlösa. Man kör sakta, man möter eller ser ingen annan bil, man kan inte prata i mobilen och på lördagsförmiddagen var inte ens byns fasantupp ute och spatserade.

Jag tror att det har varit en delegation från hastighetsbegränsningsnämnden som varit ute och inspekterat. Vad ser de när de åker igenom Kastlösa? 

En skola innebär i resten av Sverige att det är begränsat till 30 km/h. 

Här blir nämnden osäker om den här gamla skolan är igång, så de gör en kompromiss: 40 km/h får det bli! Nämnden vänder och åker norr ut så man slipper ta ställning till hur man ska göra i Degerhamn, så där är det fortfarande 30 km/h förbi Alunskolan. När man kommer till Thorslunda och nästan framme vid bron ser man en gammal skola till, Thorslunda skola.

Det får bli 40 här också säger nämnden och åker raskt vidare. (I Thorslunda går 150 skolbarn, i Kastlösa går inga skolbarn alls sedan många år tillbaka)

Jag spänd inför beslutet kring hastighetsbegränsningen förbi Gräsgårds skola? Folkskolan har brunnit ner men småskolebyggnaden finns kvar.

En alternativ förklaring till införandet av hastighetsbegränsning i Kastlösa finns i bloggen Alvarsamt.

Konstmuseet Louisiana

Vi har besökt Louisiana, konstmuseet utanför Köpenhamn vid stranden mot Öresund. Utanför museet finns en stor skulpturpark med verk av bla Henry Moore. Här syns både skulpturer och sundet men Sverige försvinner i höstdiset.

Innanför museets väggar finns bland annat  ett antal 3 m höga enfotingar i brons av Giacometti.

Det häftigaste just nu är en installation av Olafur Eliassion kallad "Riverbed". Han har återskapat en isländsk flodbädd med en porlande bäck inne i museet. 

Installationen består av av ungefär 180 ton av isländsk lavasten som har lagts ut i museet. I ett antal av utställningsrummen.

Här kan man både gå på museum och gå på museum. Man måste ta sig fram på lavastenen, det finns inget alternativ om man vill se hela installationen, vilket absolut rekommenderas om man har möjlighet.