Humlan flyger

Nu har jag både hört och sett årets första humla. Det sägs att humlor inte kan flyga men gör det ändå. Den här humlan lät mycket och gjorde så vitt ja kunde se en flygtur på 10 cm och var flera cm uppe i luften innan den försvann här någonstans under påskliljorna. Så nu vet både humlan och jag att årets humlor kan flyga.

 

Det var egentligen den sista purjolöken

jag var på väg att hämta, när jag hörde den första humlan. Jag kunde samtidigt konstatera att vitlöken ser fin ut när den kommer upp i sina rader.

Det är till och med så att påskriset har slagit ut redan trots att dymmelveckan inte börjar förrän på söndag.

Glada över Norra Möckleby

I helgen har en starur drabbat oss. Starur är gotländska för ett oväder som kommer efter att de första stararna anlänt. På öländska är det vipesnö man pratar om, dvs snö som faller efter tofsvipans ankomst. Vad vi än kallar helgens oväder kunde vi se några blåsippor bland fjolårslöven i Albrunna lund.

Efter ovädret har det varit två fina och soliga morgnar. Igår såg jag några kajor som ihärdigt och ilsket försökte köra bort en glada ifrån luftrummet över Norra Möckleby. Jag tror att de lyckades för i morse såg jag en (samma?) röd glada lugnt glida runt över fälten strax norr om Gårdby. Den nästan lyste i rött i morgonsolen och dessutom fanns det inga ilskna kråkfåglar i närheten så den verkade ha hittat en bra plats för morgonens jakt.
Vid Laxeby såg sedan dagens andra glada och dessutom en stor flock med tranor som flög in mot alvaret. Röda glador är relativt lätta känna igen på sina stora breda vingar och långa kluvna stjärt.

Förutom vackra fåglar kan man nu se stora områden som är alldeles blå av scilla.

Snöpinnarna kan väl snart tas bort även om de här vid Mellstaby lund är en bra markering för både scillan och stenvalvsbron.

Rocka sockorna

Det känns och märks att våren har kommit.
När jag åker till jobbet så är det nu fullt av traktorer på vägarna. De flesta har dubbla bakdäck och plogar eller gödselspridare efter sig. De drar också med sig en del av åkrarna upp på vägen när de åker mellan sina olika odlingslotter. Det får den östra vägen på Öland att bitvis mer likna en grusväg. Det här är kanske skälet till den helt obegripliga skyltningen när det gäller hastighetsgränser på Öland.
För mer information se Länk 1 och Länk 2
När hastighetsinspektörerna gjorde sin inspektionstur trodde de att de bitvis åkte på en smal grusväg och satte en låg hastighetsbegränsning just där.

På väg till jobbet kunde jag glädjas över att vi luftledningar för telefonin på många ställen på Öland. Jag såg minst tre ormvråkar och en duvhök, tror jag, som spanade från telefonstolpar. Dessutom är det många kajor, kråkor och korpar som använder stolparna som observationsplatser.

Under hemresan såg jag en flock av tranor passera över Gårdby. Det var årets första som jag sett när jag åkt till eller från jobbet.
Den starka lukt som nu kommer från de välgödslade åkrarna är väl också ett vårtecken.

På fredag och lördag ska vi Rocka sockorna för att visa att det är okej att vara olika. Jag har börjat träna.

Cykelleden på Öland

I dag kunde vi njuta av en strålande marssol även om det blåste ganska kraftigt.

Vi passade också på att ta in lite grönsaker från trädgårdslandet till söndagsmiddagen. Det blev grönkål, jordärtskockor och purjolök.

I går var vi på utflykt till återvinningscentralen i Mörbylånga för att slänga diverse sopor. På vägen hem tog vi vägen som går från Mörbylånga kyrka till Kastlösa. Det är en trevlig och intressant väg som passar bra både för bilar och cyklar. Den börjar i kyrkbyn där man kan se de stora husen närmast kyrkan. Där bodde (bor) de mest välbärgade bönderna sedan minskar husens storlek ju längre bort från kyrkan man kommer. Dessutom så är uthusen i malmbebyggelsen väldigt små om de överhuvudtaget finns. Här bodde hantverkare och daglönare. När man passerat kyrkbyn och nästa by, Risinge, ser vägen ut så här.

Bilden ger en bra bild av trafikintensiteten och landskapet. Efter ca 6 km så dyker cykelleden, fyr till fyr, upp igen.

Helt plötsligt har man breddat vägen och satt upp skyltar och stolpar. Traifikintensiteten är fortfarande lika låg dessutom har de traktorer som eventuellt använder vägen svängt till höger innan cykelvägen. Cykelvägen är ca 400 m lång och slutar lika tvärt som den började. Som tur är finns det tre betongsvin som skyddar det träd som står i korsningen. Det kan ju vara tyska cykelturister som inte förstår att man inte får köra på träd på Öland. Mer troligt är att det är en insikt att har man försökt följa cykelleden kan man bli så förvirrad att man kör på närmsta träd efter 400 m på en välmarkerad cykelbana.

Men till slut så segrar ändå förnuftet. Vi fortsatte den trevliga och nästan bilfria vägen till Degerhamn som bland annat går genom Hammarby som är en radby. När vi kom till Degerhamn så hittade vi nästa bit av den nyanlagda cykelbanan alldeles bakom Brukshotellet. En cykelled där det är förbjudet att cykla, snacka om att Öland är unikt.

Dessutom är frågan om cykelbro redan klar. Vi har ju en bro över Kalmarsund som man inte får cykla på.

En cykelled som man inte får cykla på och en cykelbro som man inte heller får cykla på. Det drar turister.

Månuppgång över Östersjön

Morgonen började med en fin soluppgång över Östersjön. När jag svängde till vägen över alvaret så var både väg och alvar täckt av nattfrost. Den uppgående solen speglade sig i de tillfrusna vattensamlingarna. Det var lugnt på både folk och djurfronten vid denna arla morgontimma. Jag såg inte heller till den vackra räv som pilade över vägen igår i skymningen igår.
Det är vid sådana tillfällen som frågan, hur långt har du till jobbet? är irrelevant. Frågan borde kanske i fler sammanhang vara, hur många magnifika naturupplevelser hade du på väg till jobbet idag?

Tiden på jobbet ska vi nog förbigå med tystnad. Det är andra typer av upplevelser där.

Vid dagens, och vägens, slut kunde jag se solen gå ner över alvaret.

Samtidigt så stiger månen upp i öster

Blommande hassel i Albrunna

Vi gjorde en kort biltur runt den södra delen av ön idag. På väg söderut såg vi stora flockar av grågäss på åkrarna mot Östersjön. Att tofsvipan har kommit kunde vi också notera innan vi kom till vår lokala äggleverantör i Össby. Vi fortsatte till den södra udden där det inte var så stora mängder av fåglar i blåsten. En havsörn hade dock parkerat sig på en av de stora stenarna på den västra sidan av udden.

Vi stannade vid ICA i Grönhögen och köpte glass eftersom solen nästan tittade fram genom molntäcket. Affären har fortfarande söndagsöppet hela året och inte bara under turistsäsong vilket också är ett skäl att stödja den genom att handla där.

Glassen var nästan uppäten när vi kom till Albrunna lund. Vi letade efter men hittade inga utslagna blåsippor längs stigen mot norra ängen där man på våren kan hitta arontorpsrosen.

Vi hittade ingen blommor vid ängen heller. Man får nog vänta någon eller några veckor innan blåsippan kommer och rosen får man nog vänta ytterligare en dryg månad. Hasseln är dock tidig med sin blomning.