Fasaner i Laxeby

När man åker till jobbet på Öland den här årstiden är det alltid en upplevelse. Resan började med en soluppgång över fälten mot Östersjön.

Eftersom det började bli ljust kunde jag notera många olika fåglar som var i gång att flyga till nya matplatser. Det var gäss, tranor och ett antal rovfåglar som var igång i gryningen. Mindre fåglar har jag svårt att identifiera från bilen. Vid de överkörda harar man ser längs vägen brukar kajor, kråkor, korpar och skator sitta och kalasa. De lämnar inte kadavret förrän man är riktigt nära. Det verkar som skatorna är de som väntar längst innan de flyger iväg.

Vid Alby passerade en ensam fasantupp över vägen och försvann sedan i gräset vid vägkanten.

Nära Laxeby, fortfarande på öns östra sida, fick jag stanna för en färggrann fasantupp och två yngre fasaner. De förstod inte att lämna vägen när det kom en bil utan de fortsatte att springa längs vägen alla tre. När tuppen förstod att bilen kunde vara farlig och inte tänkte ge upp sin del av vägen tog han till flykten med vingarna.Om fasaner flyger eller kastar sig upp i luften och flaxar häftigt med vingarna kan man fundera över, men försvann gjorde han. Ungarna fattade inte vad som hänt eller kunde inte flaxa iväg så de sprang fortfarande omkring på vägen. Samtidigt som det kommer en stor lastbil från andra hållet och saktar in dyker tre fasanhonor upp i vägkanten och då springer ungarna av vägen och in i det höga gräset tillsammans med honorna. Bättre fly än illa flaxa.

Vitlöksplantering

Denna höstlördag har vi planterat vitlöken som ska börja gro innan vintern kommer. Jorden är  väldigt fuktig av allt regnande under hösten men det gick bra ändå. Vi blev för säkerhets skull inspekterade under arbetet av några som smyger i buskarna. Numer ska allting kontrolleras och antalet kontrollanter överstiger säkert antalet producenter inom de flesta områden.

 

Här ser man inspektörerna bättre. Det är en grupp öländska kvigor. Dessutom ser man att antalet kontrollanter överstiger antalet vitlöksodlare med flera hundra procent.

De hade synpunkter på att vi använde sättlökar från fastlandet. Vi borde använda öländska sättlökar trots att de är dyrare. Man har använt den principen när det gäller upphandling av skolskjuts på vissa delar av ön. Men vi gjorde som vi tyckte var bäst och planterade lökarna från Stenhamra gård. Det var ju ändå både stenmur och taggtråd mellan oss.

Den sista potatisen tog vi också upp ur jorden, det blev en halv skottkärra. Purjolöken och rödkålen kan stå kvar ett tag till.

På vägen från potatislandet passerade jag de de väldigt färggranna och nyttiga havtornen.

På gårdsasken for en trädkrypare upp för stammen innan den flög vidare till nästa träd. Det här var andra gången överhuvudtaget som jag sett en sådan här fågel.

Trädkryparen kan vara lite svår att se men den sitter som en lite brun och vit fläck mellan den gröna murgrönan och det röda vildvinet.

Savoykåldolmar

Hösten är på gång. Det kvittrar i alla buskar av fåglar som håller på att ladda inför flytten söderut. I våra äppelträd, rosbuskar och i asken har ett 10-tal kungsfåglar farit omkring. De har varit så nära att jag trodde jag skulle kunna ta en bild av dem. Men de flyttar sig snabbt mellan grenar och i grönskan så jag lyckades inte. Det får bli en bild av vårt kombinerade fågelbad och taklöksodling istället.

Det är fågelvecka på södra Öland varför det finns ornitologer i var och varannan buske. På det sättet fick jag veta under promenaden med hunden att man sett både fjällvråk, steglits, bergfink runt byn. Det var så dimmigt över alvaret att man bara kunde höra stora flockar av tranor men jag såg inte en enda. Ett ensamt träd och en ensam ko kunde dock skönjas i diset.

Lunchen bestod av delikata kåldolmar gjorda på egen savoykål och potatis. Färsen kom Nordqvists Nötkött i Skärlöv. Det som kom längst bort ifrån var lingonen som kommer från fastlandet. Till detta dracks en röd hallonsaft från egen tillverkning. Jag höll på att glömma vårt bidrag till världshandeln, riset. Det ska vara ris i färsen i riktig kåldolme.

Sen kommer receptet på koldolmar från Turkiet. Det hämtades hem i samband med något av Karl XIIs krig mot Ryssland. Nu är ju ryssen dum igen. Då blir den stora frågan vilken rysk rätt som blir äkta svensk husmanskost den här gången? Det kan väl vara värt att satsa några Gripenplan för att vi ska äta mer borsjtj, rödbetssoppa.

Besök vid St:Johannes kapell

Just nu invaderas södra Öland av stora grupper av fågelskådare. Det är s.k. fågelveckor vid Ottenby fågelstation. Chansen att se en grupp på 10-15  grönklädda män så i bredd och titta på ett fläderbuskage med kikare har ökat tiofalt. Till det positiva hör också att blir bussresor med fågelintresserade människor, för första gången har jag sett en turistbuss på norra Ottenbylund parkeringen. Normalt sett kommer man inte in på den parkeringen med en stor husbil.

Själv tror jag det var en stäpphök jag såg över schäferiängarna bland alla turister. Jag fortsatte sedan mot fyren. En dryg kilometer norr om fyren ligger resterna av St: Johannes kapell. Mycket av kapellets sten användes vid bygget av Långe Jan.
Nu har kapellet legat för fäfot sedan länge.

 

Ännu häftigare invasion är de tusentals tranor som fortfarande är kvar på ön och flyger i magnifika flockar mellan åkrar och sjömarker. Ackompanjerade av tranorna tog vi en tur på alvaret och hittade den här svampen i gräset.

Rensade från gräset såg champinjonerna ut så här på diskbänken.

När vi gick hem förbi skådarbänken kunde vi se höstsolen gå ner över alvaret.