Film i Torngård

I dag har det varit bio i Torngårdslokalen på sydöstra delen av Öland. Från utsidan ser biopalatset ut så här.

Här kan man se publiken börja inta  sina platser. 

För den intresserade så ser biofåtöljerna ut så här i lite mer närbild.

Filmen som visades idag var "En dag om året" med Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis. Gunilla Röör blev nominerad 2014 till guldbagge för sin insats i filmen. Kvällen började med att filmens producent Kristofer Henell  berättade om hur det var att producera den här filmen och även film i största allmänhet. Det var mycket intressant att höra en producent beskriva hur en långfilm kommer till. Det är ju han som som har det övergripande ansvaret för hela filmen. En extra bonus var också en animerad kortfilm, "Mannen som gick ner i ett hål", som han också producerat  och just nu visas på olika kortfilmsfestivaler.

När man går på bio i Torngård är det alltid en paus mitt i föreställningen trots att biografen är digitaliserad så att man skulle kunna visa filmen utan avbrott. Pausen är bra också eftersom biofåtöljerna är konstruerade som dom är. Då serveras kaffe och kaka samt varm korv med bröd. Så här ser serveringsdisken ut innan publiktillströmmningen, lägg märke till att kaffe serveras i kaffekoppar med fat. De  muggar som finns används av thedrickarna. Den som står bakom disken är Sven-Oskar Tornegård som på ett mycket förtjänstfullt sätt i många år varit huvudansvarig för Film i Torngård.

Från balkongen såg salongen ut så här när alla drack kaffe eller fick en nypa frisk luft utanför lokalen.

Att gå på film i Torngård är en mycket speciell upplevelse på många sätt som rekommenderas å det varmaste. Nästa föreställning är den 7 augusti kl.19, då visas "The Selfish Giant".

Lökskörd

Det nästan tropiska vädret fortsätter och bryts ibland av ett skyfall från något åskmoln. Idag passade vi på att skörda löken. Vi har tagit upp både röd lök och gul lök. Löken har fram till idag växt alldeles bredvid denna sparrishäck.

Den skördade löken ser ut så här när den ligger kvar i landet.

Den oskördade purjolöken trivs också bra i värmen.

Dagen avslutade vi med att lyssna på en föreläsning av Helena Victor på Eketorps borg. Föreläsningen handlade om utgrävningen av Sandby borg som har en mycket intressant historia av det som är känt hittills, som skulle kunna liknas vid ett nordens Pompeji. Helena är en mycket kunnig och engagerade föreläsare och väl värd att lyssna på.
När vi kom ut från fornborgen gick solen ner över alvaret.

Skärfläcka och gravand

I dessa varma tider gjorde vi ett besök i Ottenby. Det fanns förhoppningsvis svalkande vindar där. Men även allra längst ner på udden var det riktigt varmt idag. Parkeringen var nästan full med bilar. För en gångs skull var det en majoritet som inte hade kikare med sig utan bara njöt av miljön runt fyren. Normalt sett så har besökaren på Ottenby både hand- och tubkikare med sig. Vi tog en promenad i Ottenby lund där det fanns skön skugga under lövträden.

 

Vi åkte sedan vidare till Eckelsudde som ligger någon mil norr om Degerhamn på ön västra sida. Vid den udden ska det bland annat finnas många knubbsälar. Vid den södra udden finns numer många sälar som vilar på stenarna alldeles nära stranden så man ser dem med blotta ögat. Vid Eckelsudde fanns en fin strand och en badbrygga och vid gränsen till naturreservatet ett fågeltorn. Jag tog denna bild över viken från tornet.

Hade jag haft en bättre kamera eller varit en bättre fotograf så hade kanske tre av mina favoritfåglar synts i bild samtidigt. Mitt i bilden finns skärfläckor och gravänder. Lite längre ut vid nästa sandrevel vilade ett 30-tal tranor.

Väl hemma kunde vi njuta av blommande stockrosor.

Tingstads flisor

Dagens resmål var Tingstads flisor. Det är en gammal tingsplats mitt ute på stora alvaret. Vi började med en biltur till alvarsbyn Stora Dalby, där en del av den öländska filmen skumtimmen lär ha spelats in. Bilen parkerade vi mitt emot denna ödegård i byn.

Vi gick österut mot alvaret och kom till naturreservatet Dalby lund som är en ädellövskog med många gamla almar bland annat. Sedan tog markeringarna slut så vi fick tolka turistkartorna så gott det gick. Men eftersom Tingstads flisor var tingsplats för stora delar av södra Öland så gick många alvarsvägar ihop vid tingsplatsen. Det gjorde att vi borde komma rätt till slut om vi följde en väg österut. Vi hittade till slut denna.

Efter nästan två timmar promenad och letande efter rätt väg såg vi den ena av de två stora flisorna bakom ett av alla enbusksnår på alvaret.

När vi kom fram till denna fantastiska plats så flisorna ut så här. Vår hund ville gärna vara med på bild så han syns vid foten av den södra stenen.

Det är cirka 200 m mellan stenarna.

Efter en ordentlig rast vid tingsplatsen tog hemfärden vid.Det blev efter någon timmes promenad ganska trötta fötter i värmen.

Vi bestämde oss för att avsluta resan vid kvarnen i Grönhögen med en pizza.

Räddning av ängshöksungar del 2

I dag har räddningsarbetet för den rödlistade ängshöken fortsatt. Denna gång alldeles vid slutet av vår bygata. Först måste ängshöksräddare och skördetröskans förare komma överens vilken bit som ska sparas.

Sedan sätter tröskningen igång.

Förhoppningsvis har ängshökarnas ängel räknat rätt. Då ska det på den bit, på ca 50 m x 50 m, som lämnas finnas bo och ungar kvar. Eftersom ängshöken är rödlistad kan lantbrukaren få ersättning från länsstyrelsen men måste ta det merarbete som krävs för att lämna ett stycke av åkern otröskad.

Det var rätt uträknat för någonstans i den lämnade biten ser det ut så här.

Dessa tre ungar klarade sig och när tröskan avlägsnat sig så kom ängshökshannen med en sork till ungarna. Hur det har gått med de två bon med brun kärrhök som också fanns i kornåkern, är osäkert i skrivande stund.

Att rädda ängshökar

I dag så är det två personer vars insatser jag vill framhålla.
Den ene är byns ornitolog, Gösta Friberg, som genom ett idogt arbete lyckats rädda ett antal ängshöksungar. Ängshöken är ju en öländsk karaktärsfågel som är riskzonen att försvinna.
Den andre är den person som klipper vegetationen på vägrenen på östra vägen. Föraren av den gula traktorn har det den goda smaken att inte klippa vägrenen helt och hållet utan lämnar bitar oklippt så att blommorna kan gå i frö.
I båda fallen är det ett arbete för att öka mångfalden på ön både vad gäller fauna och flora.

För att rädda ängshökar så innebär det att identifiera var i en flera hektar stor kornåker änghöksboet är beläget. Det gör man genom att studera var honan går ner för att lämna mat till ungarna. När det är klart måste man komma överens med bonden att lämna en bit av kornet kvar där man tror boet finns. Igår vistades Gösta 18 timmar vid detta fält vid Solberga i samband med tröskningen för att rädda de två bon som fanns(finns) här.

Som läget ser ut just nu klarade sig fyra ungar från den här tröskning. Dessutom skrämdes två rådjurskid iväg innan skördetröskan kom.
Idag när jag kom hem från cykelturen till Ottenby och hade noterat de delvis prunkande vägrenarna satt Gösta och identifierade ängshöksboet i byns närmaste kornåker. I morgon kommer tröskan till den åkern och vi hoppas att ungarna klarar sig även här.

Besök på Carlas Café i Näsby

Just nu kommer ett sommarregn som en bra omväxling till den stekande sol det varit någon vecka.

Igår gjorde vi ett besök på Carlas Café. Det ligger  i Näsby som är den radby som ligger längst söder ut på den östra vägen.  Caféet ligger i ladugården till ett nerlagt lantbruk. Under sommaren är det konserter där var och varannan dag. Igår kväll gjorde ölänningen Magnus Bergman med sitt band en 2,5 timmes lång jubileumskonsert. Detta med anledning av att han firade 15 år som musiker. Magnus spelar låtar som han själv har skrivit både text och musik till. Det var en häftig upplevelse att med mycket stor behållning lyssna på ett band som består av trummor, elbas och tre elgitarrer spela i en gammal ladugård. I bland var en av gitarrerna dessutom ersatt med en keyboard.

Som avslutning spelade bandet Magnus låt Ölandsidyll, har ni möjlighet ska ni absolut lyssna på den. Magnus hade även andra strängar på sin lyra, han spelade munspel också som ett extranummer.

Om man är osäker på vilket favoritöl man har finns ytterligare en anledning till att besöka Näsby. Caféet har nämligen minst trettio olika ölsorter att välja på, så någon favorit borde man kunna hitta.

Idag har det varit loppisväder, växlande molnighet och inte så varmt. Bland fynden kan nämnas en stor kartong med pastellfärgade legobitar, en kombinerad handväska och ryggsäck, en treuddig högaffel. Vem som ska ha vad får framtiden utvisa.

Kastlösa - Skärlöv

Om man gör en resa har man en berättelse att berätta. Jag hade sett fram emot att cykla mellan Kastlösa och Skärlöv då jag förstått  att det påbörjats en asfaltering av sträckan som en del  i en cykelsatsning på Öland.

Från Kastlösa går en cykel- och vandringsled tvärs över det Stora Alvaret längs banvallen  på den sedan länge nedlagda järnvägen. Resan över alvaret är en mycket speciell upplevelse väl värd att genomföra. Jag började vid skolan och åkte österut ca 100 m på en välanlagd väg med gatsten som gick till gamla stationsområdet. Sedan kom den nyasfalterade vägen. Den är gjord av det sämsta tänkbara material för en cykelväg, lösa vassa småstenar som ska tryckas ner i asfalten av bilar som kör på vägen. Man får åka bil på cykelvägen men trafiken av bilar mellan Kastlösa och ruinen efter Penåsa banvaktarstuga där vägen slutar och man får vända om man åker bil är inte så stor. Biltrafiken var nog som störst när de tre kilometrarna invigdes, det skulle ha varit 50 personer där då. Cykelresan blir skakig och farlig på grund av det lösa gruset. Som tur är har man satt upp en skylt som varnar för färist annars hade man inte märkt någon skillnad.

Det hade säkert blivit bättre om man anlitat någon av de skumma irländska asfalteringsligor som härjar på somrarna i Sverige och som kvällspressen ofta varnar för. Eller det var kanske det man gjort?
Det kan också vara ett naturligt inslag  i turistsatsningarna på Öland där både pengar och anställda gått både kors och tvärs men väldigt lite till turismen.
Det kan också vara ren okunskap om vad en cykelväg innebär och jag blir på allvar oroad om alla cykelvägar på ön ska ha den här låga kvaliteten. Efter Penåsa och österut finns en väl fungerande grusväg på banvallen med blommor både på kanterna och mitt i körbanan.

Besök vid Ottenby

Sommartider består av lite olika arbetsinsatser. Delar av mitt försök att få till en äng i ena hörnet syns här. Jag har använt redskap som inte kräver bränsle i form av bensin utan snarare flädersaft. Grannens kor undrar nog vad jag håller på med för efter en stund var hela flocken och inte bara de tre som syns på bilden samlad utan för muren.

När mycket av gräset var avslaget kunde jag lägga redskapen åt sidan. Den grupp med blommor bakom lien kommer från en fröpåse med ängsblommor jag fick av facket förra året.

Efter avslutad slåtter tog jag mig en tur till Ottenby den sydligaste spetsen på Öland. Jag använde även här ett fordon som inte krävde bensin, jag cyklade dit. De nästan vindstilla dagarna har förbytts i friska vindar så till Ottenby gick det galant i den nordliga vinden. Vägen hem blev lång!
I dessa semestertider är det många turister vid fyren. Resten av året har alla som besöker Ottenby minst en kikare med sig, oftast två och en kamera. I dag såg jag många som var helt utan kikare utan bara njöt av den speciella miljön med mängder av fåglar och sälar som solar på stenarna alldeles utanför strandkanten.

När jag kom hem kunde jag tillsammans med hunden konstatera att kreativiteten flödar så att även staffliet och stenarna får färg.

Svalornas ungar har blivit flygfärdiga men de tar paus på lite ovanliga platser. Dessa två ladusvalungar ger begreppet fönstertittare en dimension till.

Besök hos Nils Dacke

I går gjorde vi en kortare semesterresa. Vi var på Småland  och besökte några olika ställen där vi trodde det fanns loppisar. Det fanns ganska många men vi gjorde inga fynd. Det var ändå slående hur de olika orterna i Småland verkar finnas kvar och att det finns både människor och arbete i de olika tätorterna. Även om det var svårt att hitta centrumet i Emmaboda trots att vi följde skyltarna, men jag tror att det finns.
I Vissefjärda som är Nils Dackes hemtrakt parkerade vi vid en mycket praktfull kyrka som låg väldigt vackert vid en småländsk sjö.

Alldeles bredvid kyrkan finns också en minnessten över Nils Dacke. Hade han inte gått med på en fredsuppgörelse med Gutav Vasa hösten 1542 då han besegrat Vasas tyska legoknektar i Kisa, södra Östergötland, hade nog den svenska historien sett annorlunda ut.

På en något ranglig flytbro gick vi över Lyckebyån som skymtar bakom stenen till Hembygdsgården. Tidigare var det en ordentlig stenvalvsbro över ån. Där åtnjöt vi bland annat goda våfflor och drack en god kopp kaffe. Jag hittade också en äldre engelsk kusin, som hette BMB, till min tvåhjulstraktor.

Fingerborgsblomma

Det är högsommar enligt almanackan men ute blåser hårda vindar. Det var nästan så kepsen blåste bort när jag försökte rensa bland löken. Den hårda vinden gör att det inte är speciellt varmt utomhus. Dessutom är det inga matcher från fotbolls-VM heller att titta på heller. Men det förstår jag, lagen måste få möjlighet att träna in nya varianter av filmningar i eller i närheten av straffområdet. De filmningar som spelarna har gjort har ju redan fastnat på film eftersom alla matcher sänds i TV minst en gång. Sedan är det en timmes försnack och en timmes eftersnack till varje match. Studiosnacket har dock haft en bra sak med sig och det är att visa att kvinnor är mycket bättre än gubbar i kostym att analysera fotboll även om gubbarna är landslagstränare eller fd fotbollsproffs. Heja Johanna Frändén och Lotta Schelin.

På hemmaplan kan man glädjas åt att pepparroten är stor och fin.

Dessutom så hittade jag den vackra (och giftiga) fingerborgsblomman. Den kan också användas som hjärtmedicin, digitalis, om fotbollsmatcherna skulle bli för spännande och påfrestande. Eller att man blir upprörd över den 20:e intetsägande floskeln från Erik Hamrén.

 Dagens skörd av grönsaker, rotfrukter och bär såg ut så här på köksbordet. Om man inte kan se på bilden vad det är, så är det: Jordgubbar, röd sallad, en potatis, morötter, en vitlök, röd lök och rödbetor.

Snart semester

Det är semester vilken dags som helst. Jag slipper då de dagliga resorna till arbetet. Vad är det då jag kommer att missa den närmaste månaden förutom ett roligt och omväxlande arbete.

Jag kommer inte att åka förbi parkeringen vid Petgärde träsk. Det är en väldigt fin fågellokal med bland annat häckande pungmes nästan varje år. Men det som gör parkeringen så speciell är att det är en så stor iordninggjord p-plats så någon har tänkt att det skulle bli något stort betydligt mer än den smala stig som går mot träsket (sjön). Jag har själv sett som max 2 bilar parkerade samtidigt. Men fågellokalen är väl värd ett besök med fina fågeltorn även om man inte hittar pungmesen eller dess speciellt utformade bo.

Jag kommer inte varje dag se dessa fina vägrenar om omgärdar de öländska vägarna i dessa tider. Jag ger två exempel på hur det såg ut i dag.

Lägg märke till hur nära blommorna och gräset är nära att gå över den vita gränsmarkeringen på den bilden. I den öländska vägtrafikförordningen betyder vita streck vid vägkanten hur långt växtligheten får gå in på vägen innan man eventuellt slår av gräset.

Jag kommer inte heller från bilen kunna se ängshöken sväva över boet i den vackert guldgula kornåkern. men ska jag vara riktigt ärlig så kan jag även se ängshöken från köksfönstret. Det som är en svart markering mot himlen är ängshökshanen som just har lämnat en sork till honan som återvänt till boet.

När ängshöken kom närmare kunde jag ta denna bild med ipaden, där man nästan kan se att det är en ängshök.

Sedan avslutade jag hemresan med att äta egna solmogna jordgubbar. Eftersom det har varit sparsamt med sol så är det fortfarande mest kart.