Från Kastlösa går en cykel- och vandringsled tvärs över det Stora Alvaret längs banvallen på den sedan länge nedlagda järnvägen. Resan över alvaret är en mycket speciell upplevelse väl värd att genomföra. Jag började vid skolan och åkte österut ca 100 m på en välanlagd väg med gatsten som gick till gamla stationsområdet. Sedan kom den nyasfalterade vägen. Den är gjord av det sämsta tänkbara material för en cykelväg, lösa vassa småstenar som ska tryckas ner i asfalten av bilar som kör på vägen. Man får åka bil på cykelvägen men trafiken av bilar mellan Kastlösa och ruinen efter Penåsa banvaktarstuga där vägen slutar och man får vända om man åker bil är inte så stor. Biltrafiken var nog som störst när de tre kilometrarna invigdes, det skulle ha varit 50 personer där då. Cykelresan blir skakig och farlig på grund av det lösa gruset. Som tur är har man satt upp en skylt som varnar för färist annars hade man inte märkt någon skillnad.
Det hade säkert blivit bättre om man anlitat någon av de skumma irländska asfalteringsligor som härjar på somrarna i Sverige och som kvällspressen ofta varnar för. Eller det var kanske det man gjort?
Det kan också vara ett naturligt inslag i turistsatsningarna på Öland där både pengar och anställda gått både kors och tvärs men väldigt lite till turismen.
Det kan också vara ren okunskap om vad en cykelväg innebär och jag blir på allvar oroad om alla cykelvägar på ön ska ha den här låga kvaliteten. Efter Penåsa och österut finns en väl fungerande grusväg på banvallen med blommor både på kanterna och mitt i körbanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar