Roy Anderssons film är enligt programmet både ett drama och en komedi vilket stämmer. Det är en film som är svår att återge men det finns en del scener som är klart minnesvärda. Guldlejonjuryn i Venedig måste haft en speciell översättning för att se det komiska i olika scener som utspann sig delvis på närkingska, den speciella dialekten från gnällbältet.
I en scen kommer Karl den tolfte inridande på ett ölschapp för han behöver något att dricka på väg med sin arme mot Poltava. Han får då ett glas med vatten med bubblor i. Senare kommer armen haltandes tillbaka från Ryssland och Karl den tolfte kommer in på samma ölschapp för att låna toaletten.
Kungliga operans direktsändning av Madama Butterfly slår nog trots allt Roy Andersson. Sopranen som spelade huvudrollen, Asmik Grigorian från Litauen, var helt fantastisk, både vad gäller sång och skådespel. Det var också en liten pojke med i föreställningen och man undrade om han inte fick hörselskador när han låg i famnen på sångerskan samtidigt som hon gjorde några av sina arior. Man blev dock lugnad när kameran zoomade in på Madama Butterfly och hennes son för då kunde man se att han hade öronproppar.
I pausen intervjuades tenoren Daniel Johansson på sportjournalistiskt vis med frågan "Hur känns det?" Hans svar var också lika intetsägande som vilken hockeyback som helst.
Slutligen har vi snart ett nytt treglasfönster mot norr och de kalla nordanvindar som kanske kommer snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar