Den 27 april gick jag in på hälsocentralen i Mörbylånga som en frisk man, som jag trodde, och kom ut en timme senare med tre diagnoser som behövde undersökas. Det var förhöjt blodtryck, prostatabesvär och hudförändringar på ryggen. En dryg månad senare så är alla tre besvären undersökta och åtgärdade på olika sätt. Alla möten och undersökningar har fungerat utomordentligt bra både på hälsocentral och sjukhus så att jag varit trygg med de insatser som gjorts.
En av sakerna som jag lärt mig om Kalmars länssjukhus är att om man inte riktigt vet hur man ska hitta till en avdelning utan ser lite vilsen och desorienterad ut så kommer det fram någon från personal och frågar om man behöver hjälp. Det har hänt mig flera gånger så det känns som ett medvetet stöd som finns på sjukhuset.
Det kan ju också bero på att husen på området har en för den otränade en konstig numrering. För mig var det inte självklart att gå från huvudentren vidare genom hus 19 fortsätta genom hus 12 för att komma till hus 18. Det var inte heller självklart att hus 48 låg mellan hus 19 och 21.
Samtidigt som jag är med om denna väl fungerande vård i Region Kalmar så hör jag i den politiska debatten att inget fungerar inom sjukvården och det är gigantiska köer till sjukvården. Det känns som att vissa delar av det politiska etablissemanget vill skapa argument för att kunna privatisera ännu mer av vården.
Sedan vet vi att den borgerligt styrda huvudstaden har en sjukvård som inte fungerar och då måste vi ändra i hela landet för att flytta fokus från region till staten. Det har gått så långt att landets socialminister ständigt får kritik av de som ansvarar för sjukvården i Stockholm för att sjukvården i Stockholm inte fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar