Minns Ådalen 1931

 

I samband med upploppen i ett antal svenska städer kommer förslag på lösningar från politiskt håll. 

Partiledaren för kristdemokraterna tycker att polisen ska skjuta skarpt mot folksamlingar och kritiserar polisen för att man inte gjort det i de här fallen. Hon föreslår inga ändrade lagar eller regler, vilket är en riksdagsmans uppdrag, utan tycker att polisen inte gjort sitt jobb. Chefredaktören för den sverigedemokratiske tidningen Samtiden säger samma sak med tillägget att man ska skjuta för att döda, det är inte så förvånande även om han endast identifierat invandrare som orsak.

Förslaget om att skjuta skarpt kom dessutom när det uppges att barn varit med om upploppen. Men eftersom ca 100 poliser blivit skadade så borde 100 islamister, 100 upprorsmakarna och 100 kriminella bli skadade i samma omfattning. Vi har poliser som ska stå för de här vedergällningsinsatserna. Dessutom vill partiledaren att de här personerna ska skadas innan några rättsliga åtgärder är klara. 

Skjut först, fråga sedan låter som devisen vi ska ha inom det svenska polisväsendet.

Intressant att att lägga ansvaret för att skjuta skarpt mot folkmassor i händerna på de poliser som är ute för att värna yttrandefriheten. De kan säkert identifiera vilka de ska skjuta mot så att inga oskyldiga skadas. Alla vet väl hur islamister, kriminella och upprorsmakare ser ut. Ett sätt att komma ifrån bekymret att lägga ansvaret på den enskilda polisen är naturligtvis att låta militären ta över då kan ju soldaterna beordras att skjuta av sina officerare. Vi kan ju hämta exempel från vår historia hur det gick till i Ådalen 1931. 

Vi har mer och mer hamnat i läget att det provoceras fram oroligheter så att partierna kan övertrumfa varandra i retorik om hårda tag. Sverigedemokraterna har ju redan förslag på att använda undantagstillstånd och att polisen ska få stöd av militären både materiellt och med personal.