Lövsprickning

Eftersom ett av äppelträden, Ingrid Marie tror jag, blommar så häftigt att utsikten mot grannen är minimal tog hunden och jag promenad runt byn. Det för att få lite andra vyer och insikter.

Vi gick längs enorma fält med blommande raps, korn mm. men det är stora arealer med en gröda. Lärkor, tofsvipor, gulsparvar stenskvättor och olika kråkfåglar besjöng vår promenad. På ett fält med plantor som ska bli fodermajs såg jag två gulärlor spatsera omkring. Några kor var också ute och spatserade vid den stora gården med frigående kor och robotmjölkning. Det var långt ifrån alla men fler än det brukar vara. Det är sällan man ser kor utanför ladugården.
Det var varmt och fullt solsken under vår vandring så hunden slängde längtansfulla blickar mot olika diken med en brun sörja på botten som kunde vara vatten. Vid Gräsgårds station finns ett dämme med vatten och idag även ett par viggar i. Nivån på dämmet sjunker snabbt nu när man vattnar på de stora fälten men hunden kunde ändå dricka sig otörstig.
När vi kom fram till stationen såg jag en ängshök som gick ner i ett vallfält utan att komma upp med ett byte så det är kanske bobyggande på gång. Vi passade också på att skrämma upp ett par av hundens favoritfåglar, rapphöns.
Tillbaka på innergården så verkar det som den hårda kampen mellan fikonbusken och asken om att sätta löv sist håller på att vinnas av vårdträdet mitt på gården. Lövsprickningen på fikonbusken har börjat så smått.

Sedan är det ju en lisa för själen att se vårt trädgårdsland som en motsatts till monokulturerna av raps, korn vete och majs. Där även ogräset bidrar till mångfalden.