Kaspisk pipare

Påskens annandag blev inte lika varm och fin som de andra påskdagarna. Temperaturen har legat kring 10 grader och därtill en kall nordostlig vind. På morgonen rastade 15 gravänder på vårt ladutak.
Jag gjorde en tur till Hulterstad och Görans dämme för att beskåda den kaspiske piparen.

Den höll till mitt på en nysådd åker ca 100 m från parkeringsplatsen (den markerade). Det fanns bilar som hade parkerat utan för den markerade platsen. På åkern höll sig också 2 st större strandpipare nära sin kaspiske vän. De var lättare att upptäcka mot den bruna jorden.

För något år sedan var jag och tittade på en annan art, Stensvalan, som  också sågs för första gången i Sverige. Den gången var det i Bläsinge och där fanns också en parkeringsplats och sedan fanns fågeln några hundra meter därifrån. 

Är det så att de nyinflyttade fåglarna vet att de blir sådan uppståndelse kring dem att de slår sig ner nära en parkeringsplats för att förenkla logistiken för människorna. Man har ju inte för inte tagit sig från Kaspiska havet till Görans dämme.

Eller är det så att fågelskådarna helst sitter i sin bil och skådar och hjältarna är de som tar sig 100-200 m från bilen och upptäcker en ny art. 

Jag tror inte att någon av förklaringarna är heltäckande utan det är nog lite sanning i båda förklaringarna. Det är tex svårt att få parkeringsplats i Stockholm och helt konsekvent är det få rariteter inom fågelvärlden som visar sig där.

Vid ett besök vid södra udden så såg jag bland annat skedand, snatterand, strandskata, storskrake, skrattmås, stare och nu väntar jag på en sommargylling.

Som avslutning en grön bild på påskliljor, hyacinter och bakom blommorna rabarberblad.